Tidigare idag låg jag i soffan och kolla påen serie med syster. Jag låg där och kände hur de gick som en iskall stråle genom hela koppen, strax därefter kände jag hur hjärtat börja slå fortare och sen var jag där igen.
Yr och skakig gick jag och prata med mamma som följde med mig till sängen och höll om mej. Då brast det, jag grinade och grinade.
 Jag grinade då pga att jag känner redan av stressen inför skolan oc rädslan för va som kanske kan hända, jag hatar min panikångest och all denhär skiten jag har men jag får leva med det.

 

Just nu gråter jag också när jag sitter och skriver detta men pga att jag har bestämt mig för att inte börja skolan ännu, ja klarar inte av det.

- Jag måste sattsa på att må bra först.