Idag när jag vaknade så ringde mamma mottagningen så att dom fick ordna tid åt mig på sjukhuset i Ljusdal eftersom ja aldrig blir frisk.
Först när vi kom dit hade mamma tid hos världens gulligaste hand speciallist, han va från danmark och hade varit med om en olycka under sin tid som snickare så att han satt i rullstol. As mysig var han iallafall,nästan så man ville ta med han men och stoppa han i en liten ask haha :D

Iallafall, jag och mamma satt i väntrummet efter hennes bokade tid och vänta på att ja skulle få träffa doktorn.
- Jag förklarade för honom att jag hade ont i örat och att ja va väldigt dov så jag hörde knappt något på mitt vänsta öra och sen förklarade jag att ja hade varit på sjukhuset nyligen pga att ja då också var sjuk med väldigt ont i halsen.
Efter mkt om och men så sa han att ja hade öroninflammation. Han börja sen fråga om jag gick i skolan men då sa jag att jag har panikångest och ja hade hoppat av därför så säger idioten "Det finns medicin för det" , då kunde jag inte hålla mej så jag sa "de märks att du inte har panikångest iallafall" och så förklara ja att ja redan äter medicin men att de inte är så lätt.

Sen fråga han vart jag gick och vilken linje så jag berätta de och så säger idioten "men du kan ju inte bara ge upp", han la inte fram de på ett fint sätt heller, han lät som om att han visste allt och kunde allt.

Jag kommer inte ens ihåg va jag svarade men jag sa iallafall att vi skulle släppa min panikångest och återgå till mina öron så säger han "Om du inte tål att jag pratar om hela dig så har du kommit till heelt fel ställe"

 

Jag gick INTE till sjukhuset för att nån idiotisk läkare ska få mej att må dåligt över mig själv, ja kom dit pga att ja e sjuk. Pga av honom så började jag gråta så fort jag lämnat rummet.