- Igår fick jag en fråga på http://ask.fm/forskalle som löd såhär, 

Har din såkallade panikångest blivit bättre?
- "såkallade" ?! jag får känslan av att du inte tror att jag har problem med panikångest?
Jag blir faktiskt riktigt ledsen när någon tror att jag ljuger om detta. Varför skulle jag ljuga?
Jag är väldigt öppen om mina problem med panikångesten just för att jag vill att folk ska förstå varför jag är som jag är. För oss som är i detta är det svårt att förklara och för dom som inte är i detta är det svårt att förstå. Jag får gå imot mig själv, det sitter i huvet. Mitt psyke är inte bra, de har blivit bättre och jag har lärt mig att kontrollera det lättare men de finns gånger då mina panikattacker kommer tillbaka lika starka och hemska som i början och sen mormor dog har det blivit värre men nu börjar de äntligen gå åt rätt håll igen, med stöd från mina nära och kära + att jag går och pratar på bup så har det blivit bättre, än är jag inte okej men det har blivit bättre. 

Jag har fler "bra" dagar nu för tiden men bara för att ni kan se mig skratta och vara glad då och då så betyder inte det att jag ljuger om mitt mående?