Vad är det som händer? Någonting är verkligen fel.

Om man kollar runt i dagens samhälle, största problemet enligt mig är alla dessa människor som mår dåligt psykiskt.

NU tänker jag vara väldigt ärlig angående hur ja tänker,
När jag är bland folk mår jag bra, då är jag den pratglada tjejen som aldrig kan sluta skratta MEN jag känner mig misslyckad helt enkelt och de känns som jag bara är i vägen för alla.

Jag är 17 år och har hoppat av skolan, ja gick knappt i slutet av 9an heller. På så sätt känner jag mig så misslyckad, de finns många som mår dåligt så varför kan inte jag klara av att gå i skolan som alla andra? Jag är så rädd att jag ska ångra mig sen att jag hoppade av men jag måste ju fortfarande tänka på hur jag mår NU när jag tog detta beslutet men jag känner mig så jävla dålig.

Att åka på affären är jobbigt ibland, att åka buss är inte ens en tanke jag har för de e så långt borta - De kommer inte hända. De e de som e jobbigast, saker som folk gör dagligen har jag svårt för.
Att bara sova borta är svårt, speciellt med alla tankar jag har och min rädsla för att få ångest. När jag får mina ångest attacker är jag rädd att hamna där jag var i början(då de va som värst) och när ja inte har ångest är jag rädd för att jag ska få det.
- Jag är komplicerad och svår, de är det som gör att ja känner att jag bara är i vägen för vem vill ha en kompis som inte kan göra nått. Ibland kan ja knappt umgås med nån, ja kan inte bara åka till nån och bara vara, vill kunna finnas där för mina vänner för jag vet att många av dom också har de svårt och mår dåligt.

Jag blir så förbannad på mej själv. Allt är jobbigt och allt är svårt.
Jag gråter fan jämt också, ja grina senast igår.. Kommer säkert göra de idag också innan dagen e slut.
Nej jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, ja vill att ni ska förstå.♥

 

Jag känner mej så begränsad.