Jag pratade med mamma förut idag och eftersom jag har varit hemma mer eller mindre hela tiden de senaste månaderna av den anledningen jag har så frågade hon helt random "Blir du inte uttråkad".

Jag svarade som det var : Det är väl en självklarhet att jag blir men jag lever och det hade kunnat vara värre.

-Jag har tryggheten hemma som jag behöver och när jag är redo och allt är som det ska så kommer jag inte sitta här inne kan jag lova, jag längtar att få komma ut och träffa folk men jag är nästan nervös samtidigt eftersom jag varit hemma så pass mycket som jag har nu.
Jag oroar mig innan jag väl är framme vid den punkten att saker och ting inträffar. Jag är rädd att allt ska komma tillbaka igen men jag får väl fortsätta tänka som jag svarade till mamma ,jag lever trots allt och saker och ting hade kunnat vara mycket värre.