Om nio dagar fyller jag alltså 20 år? Jag vet redan nu hur tårtan ska se ut och drömmer om hur den kommer att smaka, jag ska helt enkelt göra en nutella tårta. Heaven on earth. 

 Jag kan iallafall säga att nu, när jag snart gått klart mitt första år på estetiska programmet så känner jag verkligen att det sabbadesåret (åren) jag tog efter att jag börjat på barn och fritid var det absolut bästa beslutet för min del.
Jag mår mycket bättre än jag gjorde då, jag är både säkrare i mig själv, starkare som person och jag trivs så jävla bra med min klass och jag trivs på den linjen jag går. Jag känner heller inget tvång i att gå i skolan, att det är något som jag måste göra utan snarare något som jag vill göra. Denna gången går jag helt enkelt i skolan för min skull och inte för att jag känner att det är något som jag måste göra.

Bild sedan en vecka tillbaka. //
 Denna torsdagskväll börjar lida mot sitt slut. I måndags träffade jag alltså doktorn, i tisdags var jag till optikern(vilket jag inte skrivit om men nya glasögon är på ingång då min syn blivit sämre.) och igår var jag till umo. Bortsätt från alla tider jag hade att passa så har jag varit i skolan också, är så trött nu och känner att denna helg kommer vid precis rätt tillfälle. Ångesten har gjort sig påmind mer eller mindre varje dag denna vecka och jag känner verkligen att jag behöver sova ut, rå om mig själv och bara vara! ♥

 Ångesten finns där. Jag känner den ständiga närvaron, men ångesten kommer aldrig få möjlighet till att ta ifrån mig min livsglädje.

Glass i vårsolen. //
Efter lunch idag gick jag, min klass och flera andra ner på Ljusdal för en föreläsning, med ingen mindre än Petter Alexis, riktigt roligt och intressant. Jag som även har lyssnar på Petter till och från i flera år tyckte det var extra kul!
 Efter föreläsningen gick jag till umo, där jag hade tid för att prata och ta ut p-staven. En av de biverkningarna man kan få från p-stavar kan vara att man får problem med bla. ysel, därför valde jag att ta ut staven i förtid för att se om den spelar in i min yrsel. Jag mådde inte alls bra och ville inte behöva vara själv medans jag väntade på att få ta ut staven(behövde vänta på att bedövningen skulle verka).  Min fina, fina Mattias mötte därför upp mig, vi fikade och umgicks tills det var dags att ta ut staven och efter att p-staven var ute så gick vi hem till oss igen och myste ner oss i soffan. ♥♥

Min mamma och syster har sov hos mig och Mattias en natt, det var jättemysigt att ha dem här men de åkte hem tidigare idag igen.

 Mamma och Lizmari hämtade upp mig igår, vi åke mot Hudik, där jag hade tid på psykiatrin för att träffa en doktor. Jag berättade hur jag hade mått under de senaste månaderna och utefter det bestämde vi att jag skulle höja medicinen. Från och med idag har jag alltså höjt medicinen, det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika mediciner och jag känder av på en gång om jag har gjort en förändring. Jag känner mig i obalans just nu och det kan ta allt från några dagar till några veckor innan jag börjar må bättre igen. Jag hoppas att jag kan få må bättre snart, jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag är värd att må bra och jag ska må bra!

 "De som lider av ångest/depressioner lider brist på serotonin, på samma sätt som diabetiker lider brist på insulin."

När man mår dåligt så ska man göra saker som man mår bra av och man ska göra saker som man tycker är roligt.

 Igår kväll kunde jag inte sluta gråta, och idag känner jag mig både ledsen, trött och ostadig/snurrig.  Därför har jag suttit och kollat runt på söta hundar och katter på weheartit. Tänkte snart börja rita också, för sånt mår jag bra av.

Några timmar efter inlägget i söndags så börjde jag att känna mig yr. Jag visste att jag hade ätit dåligt så jag stöttade mig mot bordet, grinade och åt rester från dagen innan.
 Mattias hjälpte mig först till toaletten och sen vidare till sängen, och ja, jag vet mycket väl att en panikattack alltid går över men just där och då så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så rädd.
 Jag kunde inte sluta gråta men Mattias höll om mig, påminde mig om att andas och ta det lugnt, han förklarade att han älskade mig och att det skulle gå över. Vad skulle jag gjort utan honom?

 Idag är det onsdag och jag har fortfarande inte varit på skolan under denna vecka. Jag har inte alls mått bra och jag kan inte tala för någon annan men efter att jag har haft en panikattack så blir jag så otroligt trött, både psykiskt och fysiskt.
 Efter söndagen har jag känt mig helt i obalans, rädd, ledsen och konstant gråtfärdig(detta var enkla förklaringar till hur jag mått/mår). Jag förstår inte varför jag ens ska behöva må såhär, jag vill inte behöva må dåligt längre.

 Jag har inte alls mått särskillt bra under de senaste dagarna och under fredagen så kunde jag inte sluta gråta, jag hade en konstant oro som jag inte kunde ruska av mig och kände då att jag verkligen behövde en rolig kväll, en kväll värd att minnas. Och jag vart så rädd att ångesten skulle ta över..

  Jag är så otroligt tacksam att jag har så underbara människor runt mig, som stöttar mig och som lyfter upp mig när jag inte orkar stå.

 Jag gick ut på fredagskvällen och hade det så jävla roligt, jag kom på mig själv att tänka "jag mår bra" när jag stod där på dansgolvet och sjöng med till alla låterna som Drängarnas körde. 
   Jag dansade hela kvällen, sjöng, drack, umgicks med fina människor, träffade folk jag inte sett på länge och skrattade tills att magen värkte.
 - Fem fina flickor och min fina pojkvän förgyllde hela min kväll och självklart avslutade jag den på bästa sätt vid halv två, då jag och min fina Mattias gick hem till lägenheten igen och sov! :') ♥

Jag stannade hemma från skolan igår då jag hade så fruktansvärt ont i tänderna sedan jag tog ut tandställningen. Dagen rullade på som vanligt men när jag gick in till köket så vart jag tvär yr, jag hade ätit dåligt så Mattias hjälpte mig att koka nudlar (ja, jag var så yr att jag behövde hjälp med världens enklaste maträtt..) och efter att jag hade fått i mig dem så kröp jag ner i soffan.
 Jag somnade och sov i nästan två timmar. Det kändes faktiskt lite bättre efter att jag hade vilat men fortfarande så kände jag mig tung i huvet och trött i kroppen.

 Jag tror att ångesten berodde på att jag har fått mens igen och att jag känner mig stressad i skolan. Jag trivs jättebra i skolan och jag tycker att det är jättekul men så fort vi får läxor blir jag jättestressad. Jag försöker att lära mig att ta itu med dem på en gång efter att vi fått dem men jag har så lätt att lägga dem åt sidan(vilket jag tror att många har)
  Idag har Mattias därför lovat mig att han ska hjälpa mig att plugga så att jag blir klar med alla de läxor som jag ligger efter med, så att jag har en sak mindre att tänka på. Han är bra go min fina! ♥

Denna vackra blomma fick min syster av våra grannar(läs mamma och pappas grannar). // It's her birthday.
 Jag och Mattias åkte till Ramsjö med mamma tidigare idag. Vi åkte tillsammans med mamma och Jessica hit för att fira min andra fina syster som fyller 25 i dag!♥ Att åka till Ramsjö är att åka hem, jag trivs så jävla bra här.

 Humöret har inte alls varit på topp idag. Jag har varit allmänt sur, grinig, arg, less och trött. Jag ville inte vara bland folk överhuvudtaget idag men ändå gick jag till skolan. Usch, hatar att mensen påverkar mitt humör så fruktansvärt mycket.
 Jag behövde inte vara i skolan längre än till klockan två, då jag hade tid för samtalsterapi på psyk. Jag gick dit, väntade i tjugo minuter innan jag gick hem.
 Det var ingen som öppnade dörren och släppte in mig, inte ens dörren in till väntrummet var upplåst så jag satt och väntade utanför korridoren. Jag kan inte påstå att detta hjälpte mitt dåliga humör. Blev så less.

 Det kändes iallafall genast mycket bättre när vi kom hem till Ramsjö.♥ Jag tror jag behövde komma bort en stund för att tänka på annat.

 Såhär känner jag ikväll.  Jag vill hoppa runt och dansa tills att svetten rinner och skrika tills halsen gör ont. Jag vill få ur all energi, lägga mig helt utslagen i sängen och sova i några dagar för att sen vakna helt utvilad och glad.
 
 Just nu känns det som att allt bara går och ett håll och det är inte rätt håll. Jag är så jävla rädd att hamna där jag var förut. Rädd för att förlora mig själv, tappa kontrollen och falla tillbaka i samma gamla mönster med depression, panikattacker och all rädsla.

Snöflingor på fönstret imorgon. //
 Imorse såg det så mysigt ut när snön for genom luften och landade lätt mot fönstret men just nu ser jag knappt ut, snö och is täcker hela fönstret. Haha.
 

 Jag finner ingen balans just nu. 
 Antingen är jag jätteglad eller så är jag jätteledsen, det vänder jättefort.  Jag har även ont i magen och känner mig gråtfärdig mer eller mindre varje dag.
   Förhoppningsvis så vänder detta snart. Jag har fått några tiden för samtalsterapi igen, jag hade första mötet igår(fredag) och ska fortsätta med det varje fredag i några veckor framöver. 
 
 Så till alla er som har problem med psykisk ohälsa, styrkekramar till er. Ni är inte ensamma. ♥

  Ligger hemma i sängen, i Ramsjö och tar det lugnt. Igår var jag och Mattias bjuden på julbord hos en kompis, vi hade jätteroligt men jag vet inte om det är pga all mat som vi åt igår eller om jag håller på att bli magsjuk men jag är jättedålig i magen. På grund av magen så vart det ingen hemfärd till Ljusdal imorse + att mamma inte kunde skjutsa hem oss senare under dagen heller då det hade blivit blank-is under natten.

 

 Idag följde fina Johanna och Maja med mig hem. Jag hade det så himla mysigt och roligt med de flickorna, vi pratade, skrattade, åt pepparkakor och drack julmust. Jag sminkade dem och vi fixade håret på varandra.  Några selfies och ett varsitt paket med nudlar senare så gosade vi ner oss i soffan och kollade på Idol tills det var dags för brudarna att åka vidare!