Det är så det är.

Det var alltid du och jag, från blöjan till cigg, sex och fylla..
Det är ungefär så man anser att tonåren är och ska vara. Man testar saker som man aldrig gjort tidigare, vad som än hände så var du delaktig.
Du behövde inte vara just där men endå var du med. Vi ringde, smsade eller åkte till varandra. Det var inte ofta som saker hände i våra liv utan att den andre fick höra det.

När man har en bästa kompis så blir man otroligt sårbar. När det inte längre fanns ett "vi" så gick jag sönder, utan dig blev jag trasig.. Alltid kommer jag att vara de på grund av olika anledningar men jag försöker pussla ihop mitt liv bit för bit.
 " Tiden läker sår men ärre består."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tack för din kommentar!