När man hamnar i en kris brukar man gå igenom perioder av olika känslotillstång. Man talar
om fyra olika faser..

1. Chockfasen, varar från några ögonblick till flera dygn. under detta första akuta skede kan individen vara avskrämd från verkligheten och oemottaglig för kommunikation. Känslorna måste dock få utlopp och den drabbade bör inte lämnas ensam om chocken är stark.
Personlig kontakt och kroppskontakt av något slag, till exempel att hålla handen, är viktigt och kan skapa ett visst lugn och trygghet.

2. Reaktionsfasen, innebär att den drabbade tvingas öppna ögonen för det som hänt och anpassa sig till verkligheten.
Det är nu som försvarsmekanismerna brukar börja mobiliseras. Frågan "varför" dyker upp gång på gång och den drabbade undrar ofta över rättvisan i det som inträffat.

3. Bearbetningsfasen, medför att individen lämnar den akuta fasen och börjar tänka framåt, i stället för att leva i det förgångna.

4. Nyorienteringsfasen, Vilket inte har någon egentlig avslutning, innebär att individen lever med det förgångna och accepterat sitt nya liv.

Jag tycker våran bok vi har i kommunikations ämnet är otroligt intressant, som alla vet om så har jag ju panikångest så när jag läser detta så känner jag igen saker och ting.