Ibland vill jag bara vrida tillbaka tiden för att göra om allt, ta de försiktigt och se vad som kanske fick mig att må såhär.

Men nu kan jag inte vrida tillbaka tiden och jag vill inte behöva tassa på tå, jag vill kunna gå ut å supa, umgås med kompisar och åka iväg långt hemifrån men kunna känna mig trygg och veta att jag lever mitt liv och att jag inte  behöver ångra något.
- Utifrån bloggen ser man nog inte riktigt hur dåligt jag egentligen mår, som mamma sa "Emma mår dåligare än va man kan tro"
Jag har min trygghet här hemma, de vet jag att jag har detta är liksom min "trygga zon" men jag vill kunna åka härifrån, borta är bra men hemma är ju bäst men jag vill kunna åka bort, jag vill kunna längta hem iställe för att behöva längta bort.

Det är jobbigt att bara prata om det, även att skriva om mina känslor för jag känner att jag misslyckas. Det finns många människor som går igenom värre saker än de jag går igenom nu och med de menar jag min panikångest och depression, många har de värre men klarar sig bättre. Varför kan inte jag vara så stark?