Imorse så skulle vi ses framme hos mormor kl halv tio men allt de psykiska satte sig även fysisk så jag var yr och hade ont överallt.
Det blev för mycket helt enkelt så jag kände att jag bara måsta sova ut men kl ett så prata jag med liza och då bäddade dom ner mormor i kistan så då ville jag att hon och victor skulle hämta mig så jag fick krama om mina nära som redan var där. De gick ganska bra, jag började gråta när jag såg mamma, morbror och moster men sen när dom gick in och stängde kistan och tog ut henne till bilen bröt jag ihop. Kistan var droppen, jag visste då att hon låg där och att hon verkligen var borta.