Vi åkte ner till mormors rum på nyhem och skulle plocka ihop lite saker men direkt när jag och mamma hade klivit in och stängt dörren bakom oss så brast de. "Det luktar mormor" fick jag ut mellan tårarna.
Jag satte mig och kolla på lite kort och försökte hjälpa mamma att plocka ihop. Jag öppnade garderoben och såg koftan hon hade på sig sist jag var där. Jag kramade om den och då kom tårarna rullandes ner för mina kinder. En, efter en.
Den luktade ju mormor mer än själva rummet i sig..

Men iallafall, Igår kväll efter mycket om och men så kom vi hem och då kom allt tillbaka igen. Jag kunde inte gå själv för allt snurrade. Jag har aldrig i mitt liv varit så yr som igår, kunde inte ens lyfta huvet.
Jag började må illa och de kändes som jag skulle spy. jag visste vad som skulle hända men jag försökte att vara lugn men de gick inte.
Skakningarna kom och tårarna sprutade. Jag försökte att andas som vanligt så som vi pratat på bup om att jag ska göra men inte faan fick de.
Mitt uppe i allt så blev ja pissnödig men jag kunde ju inte stå själv så mamma och pappa fick ta tag i en varsin arm och stötta upp mig och leda mig till toan och sen tillbaka.
Skakningarna började lugna ner sig men tårarna fortsatte. Jag e så rädd att hamna där jag var i början, jag orkar inte börja om igen.
Paniken man får, den går inte att förklara- Jag får rysningar nu bara av att tänka påt.

En panikattack senare låg jag vaken i mamma och pappas säng i flera timmar för jag kunde inte slappna av, jag törsa inte somna för jag var rädd att inte vakna nå mer.
Jag vaknade iallafall idag och e inte alls lika yr men de kommer och går. Ska iallafall försöka duscha om en stund och försökta ta de väldigt lugnt idag.