Nu har jag tagit mitt beslut. Detta var bland de svåraste jag har kommit fram till men de känns rätt.
Vi var till mormor idag, jag mamma och liza.

- Det blev för mycket.
Mormor har alltid varit pigg och glad, hon har knappt haft ont i huvet i sina dagar men nu börjar hon bli riktigt gammal. Hon orkar inte äta själv, och fast hon får hjälp så får hon knappt i sig något överhuvetaget.
Hon ser saker som inte är där. Hon har svårt att prata, och har börjar sluddra väldigt mycket och hon vet inte vart hon är. Hon frågar om sin mamma och sina syskon som alla är döda.
Min fina, fina, söta, goa, rynkiga mormor men dom mjukaste kinderna någonsin, idag var sista gången jag träffade henne. Jag får träffa henne när jag vill om jag vill men jag klarar inte av att se henne såhär. Ja fick bita mig i läppen när jag var där för att inte gråta men på vägen hem så brast de och nu kommer tårarna igen, hon är dock 92 år nu men hon är min mormor, hon får gärna leva 92 år till.
Kärlek till dig Mormor!♥