Jag försöker heela tiden tänka på de min kurator sa. "ingen har någonsin dött på grund av panikångest".

- Jag måste fortsätta tänka så för just nu har ja dödsångest. De betyder inte att jag vill dö utan att de känns som jag ska göra det och jag får panik för min största rädsla är just döden.
Jag hatar min ångest, jag har försökt att hållt humöret upp men de går ju inte, jag känner mej så jäävla begränsad. Jag vill kunna åka till kompisar och pojkvännen helt random utan att jag ska behöva ha ont i magen i flera timmar innan jag bryter ihop i tårar.
Jag vill kunna leva mitt liv fullt ut utan att ångra något. Hellre göra massa som jag ångrar än ångra att jag inte gjorde massa men just nu har jag ju inget att ångra ens. Jag klarar inte av detta.

Tårarna trycker hårt nu men jag vill inte, jag orkar inte bryta ihop ikväll.
ååh vad jag längtar tills imorgon, även om jag får ångest så ska jag bita ihop för mattias kommer och jag vill bara att han ska hålla om mig. Han får mej att må bättre även när jag ligger i hans famn och gråter, det har hänt ganska många gånger nu men han släpper mig inte, han torkar mina tårar iställe och pussar på mej.♥

Japp, nu gråter jag igen.