Jag åkte tillbaka till min fina igår, kände redan då att jag inte var på topp med tanke på att mensen får ångesten att spåra ur.  Jag prövade gå på skolan idag vilket fall, vi stack ut och skulle grilla korv med resterande av IM.
- Jag satt i skogen och kände att jag började få ont i magen och under bröstet. Jag pratade med min kurator/lärare som vet hur jag mår med ångesten så att jag fick gå hem.. Jag kände hur tårarna pressade, jag ville verkligen inte gråta.  

Mattias slutade tidigt idag som tur var, ingen förstår hur mycket han har hjälpt och stöttat mig. Han finns alltid där och han är inte bara mitt stöd, han är min trygghet. Kärlek för honom är enorm.❤