Igår blev det en väldigt jobbig kväll.. Eftersom jag måsta ställa klockan för att kliva upp och åka på mötet på psyk så blev jag jätte stressad, det blev värre också eftersom jag aldrig hade träffat henne jag skulle till. Tårarna började trycka sig fram och tillslut sprutade tårarna, jag kunde inte sluta gråta.  Att känna att jag "måste" göra något och känna tvång till saker är jättejobbigt. 

Jag pratade med älsklingen samtidigt och de va så skönt. Mattias stöttar mig så mycket och får mig alltid att må lite bättre när jag mår skit. Han är världens bästa antidepressiva! Min fina.❤