Du är inte ensam.
Jag hade ingen aning om vad panikångest var innan jag själv fick det, det är så otroligt svårt att försöka sätta ord och förklara för de som aldrig upplevt problem med ångest, det är nog mycket därför som jag är så öppen med om ångest. Jag vill att folk ska förstå, speciellt med tanke på hur många det är som faktiskt har panikångest. Viktigast av allt, jag vill att folk ska veta att dom inte är ensam, det finns fler där ute med samma problem.
Jag kände mig som en dålig människa och jag kände mig så hjälplös och hopplös. Allt jag gjorde var fel. - När man mår dåligt så får man inte tro på alla negativa tankar som snurrar i huvet, tankar är bara tankar och tankar är inte fakta. Du är ingen dålig människa bara för att du måste ställa in saker du har tänk göra/vill göra.. Ibland går det bara inte. Det tar stopp och det måste man acceptera, man måste låta det ta tid. När man känner sig redo så måste man våga satsa och tro, man måste pressa sig själv att klara av saker för att inte hamna i en ond cirkel samtidigt som men måste förstå att man inte kan stressa fram.
Det tar så mycket av energin när man mår dåligt så vem försöker man lura? Hur ska man orka lägga ner energi på andra när man knappt orkar med sig själv?
Jag kan nu säga att jag är starkare nu trots att jag känner mig så svag många gånger, jag känner mig själv så pass bra att jag vet när jag måste säga nej. Jag har förlorat vänner och jag har valt bort vänner, inte för att jag ville utan för att jag måsta.. Dom fick mig att må sämre och sånna människor behövde inte jag i mitt liv.
Till alla er med någon i närheten som har ångestproblem: Ha tålamod, ge inte upp och försök att stötta personen i fråga så mycket som möjligt. Ibland vill man bara höra att allt kommer att ordna sig.
hej!:) ställ gärna frågor till mig på min frågestund!:)
Så himla rätt Emma, känner igen mig.
Ibland måste man pressa sig fram för att inte hamna i en ond cirkel som du säger men samtidigt måste man också förstå att man inte kan stressa fram.
En sak i taget och var sak har sin tid.
Det tar så himla mycket energi, ork och tid från en när man kämpar och mår dåligt.
Man känner sig ensam men man är inte ensam.
Jag har själv haft/har svårt att acceptera och hamnar i jobbiga situationer men en dag kommer jag att ha accepterat, jag har mest svårt att acceptera tiden det tar innan man kommer tillbaka.
Har alltid haft svårt att tänka på mig själv och även i denna sits och det ligger mig inte så positivt till just nu med tanke på att jag verkligen behöver tänka mer på mig själv men det är något jag också jobbar på varje dag.
Men jag är medveten om det och jobbar på det.
Det som är viktigt för mig är att verkligen veta vilka jag har som finns där för mig, min familj och mina vänner. Sen mina två prat-tjejer och en bra kontakt med läkare. Tror det är viktiga saker. Jag vet vem jag alltid kan vända mig till det skapar trygghet och lugnar.
När man är i såna här situationer så visar det sig oftast vilka som är beredda på att verkligen finnas där för många gånger kan det låta bra att bara säga så men när det väl gäller är det många som försvinner, tyvärr kan man tycka men det har sållat fram dem som verkligen bryr sig i mitt liv och dem är jag tacksam för. Hellre få och äkta än många och falska brukar jag säga.
Nu blev det nästan ett helt blogginlägg här.
Många ljusa och stora kramar till dig Emma <3
Och till alla er andra där ute som kämpar.
Tillsammans är vi starka!
Vilken otroligt tänkvärd och fin blogg du har! Du skriver otroligt bra! Massa kramar!
