Några meter utanför huset kände jag att ångesten var påväg, fick ont i magen, gråten var nära och jag ville bara springa iväg och gömma mig någonstans. - Jag ringde mamma, hon skulle då ner till Ljusdal innom några timmar men bestämde sig i samma ögonblick som hon hörde hur dåligt jag mådde att hon skulle åka på en gång. Min fina, älskade mamma.

 Jag gick hem, lade mig i sängen och bröt ihop. Tårarna forsade tills att jag hörde att någon knackade på, Johanna kom in, kröp ner bakom mig och kramade mig, hon sade åt mig att ladda hem en film så att vi kunde kolla på den tillsammans för att få något annat att tänka på. 
 Jag och fina, goa, underbara Johanna kröp ner och kollade på Crossroads tills att mamma var framme. Tillsammans så åkte jag och mamma ner till Psykmottagningen, vi var inte ens säker på att dom skulle öppna då dom håller på att flytta psyk till Hudik.
 Receptionisten öppnade och lät mig träffa en karl som jobbar där, jättetrevlig var han och han har hört av sig till Hudiks mottagning så att jag ska få träffa en läkare, det kan ta lite tid så han skulle först och främst ordna så att någon av läkarna ringer mig snarast.
 
 Det har tidigare varit på tal att jag skulle höja min medicin men detta var i samband med mormors bortgång, det blev för mycket just då men eftersom att det faktistk har varit på tal tidigare så hoppas jag att vi kan lösa detta för såhär vill jag inte må.