Fick besök av ångesten igår, den var inte välkommen och den har fortfarande inte lämnat mig helt.
  I flera dagar har jag varit yrslig, har känt mig väldigt ostadig och knepig.  Igår gick tårarna gick inte att hålla tillbaka längre, hade så ont i magen, tårarna rann och jag kände mig både hopplös och hjälplös.
 När jag får mina ångest/depp- dagar så orkar jag knappt med mig själv, detta gör att jag har så svårt att tro att någon annan skulle vilja vara i min närhet.
 Mattias förklarade att han självklart ville ha med mig till Ljusdal, jag trotsade ångesten och följde med mitt hjärta, jag mår alltid bättre när jag är med honom så jag kände att det är där jag behöver vara.  
 
 Min "trygga zon" har alltid varit hemma med mamma och pappa och till stor del är min trygghet fortfarande hos dem men nu för tiden spelar det inte så stor roll var jag är, så länge jag är med Mattias så känner jag mig trygg.❤
Min kärlek, mitt hjärta, min trygghet.
Fick chokladhjärtan av finaste Johanna idag.❤