Som jag skrev tidigare så var det meningen att jag skulle möta upp Johanna för att gymma.
 Fullt påklädd stod jag i hallen med väskan på axeln, redo att gå.  Inte ett enda steg utanför dörren klev jag, tårarna kom utan förvarning och där stod jag med röda ögon och kände mig misslyckad.

  De tankar som kommer i dessa stunder ska man inte ens bry sig om, det är så lätt att tycka illa om sig själv. Innan hade jag aldrig känt mig så misslyckad som jag kände mig när jag fick min ångest, därefter har jag mina tankar om mig själv varit många och dåliga.  
 Som min gamla kurator alltid sa, "Tankar är bara tankar, tankar är inte faka."  Detta är något som alla borde ta till sig av, jag vet att jag inte är misslyckad, jag är bra precis som jag är.  
 Livet går upp och ner, därför är det viktigt att omringa sig av fina människor som finns kvar i både upp och nergångar. Att omringa sig av nära och kära som stöttar, förstår och bryr sig, det är viktigare än man kan tro.

 Alla behöver någon att stötta sig mot ibland. Ta hand om er själva och varandra, ni är värdefulla!❤