Första skoldagen efter lovet, även sista för denna vecka.
 Jag åt lunch med några kompisar på skolan, kände mig väldigt snurrig men jag sade inget, jag kramade om allihopa och gick hemåt istället. Mamma fick hålla mig sällskap efter vägen, hon pratade med mig tills att jag var hemma igen. 
 
Väl hemma tog jag av mig kläderna, det kändes som att dom ströp mig. Med ett glas vatten bredvid mig så kröp jag ner i sängen, då börjades det..
Trycket över bröstet, svårigheten att andas, paniken, illamåndet, yrseln och tårarna.
  Än en gång ringde jag mamma. Yrseln var så pass kraftig att jag inte kunde gå, jag kunde varken sitta eller stå.  Jag behövde verkligen gå på toaletten men så fort jag satte mig upp så såg jag hur allt snurrade, jag kunde inte fästa blicken, ingenting stod stilla ändå.

 Tårarna sprutade och tvånget att gå på toaletten blev större, det fanns bara en utväg, jag fick krypa.
Krypandes på golvet med tårar som forsade och världens bästa mamma i telefon så kom jag till toaletten, tillbaka klarade jag av att gå, jag skyndade mig för att inte hinna ramla.
  1½ timme av panik, att känna sig så hjälplös och att känna hur man tappar kontrollen med vetskapen att man inte kan göra annat än att hålla ut, Det är en vidrig känsla som inte går att beskriva.
 
Att må dåligt tar så otroligt mycket på kraftern. När jag hade lugnat ner mig så var jag så trött, helt slut i kroppen. Jag slappnade av och sen vaknade jag nästan tre timmar senare.