Några timmar efter inlägget i söndags så börjde jag att känna mig yr. Jag visste att jag hade ätit dåligt så jag stöttade mig mot bordet, grinade och åt rester från dagen innan.
 Mattias hjälpte mig först till toaletten och sen vidare till sängen, och ja, jag vet mycket väl att en panikattack alltid går över men just där och då så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så rädd.
 Jag kunde inte sluta gråta men Mattias höll om mig, påminde mig om att andas och ta det lugnt, han förklarade att han älskade mig och att det skulle gå över. Vad skulle jag gjort utan honom?

 Idag är det onsdag och jag har fortfarande inte varit på skolan under denna vecka. Jag har inte alls mått bra och jag kan inte tala för någon annan men efter att jag har haft en panikattack så blir jag så otroligt trött, både psykiskt och fysiskt.
 Efter söndagen har jag känt mig helt i obalans, rädd, ledsen och konstant gråtfärdig(detta var enkla förklaringar till hur jag mått/mår). Jag förstår inte varför jag ens ska behöva må såhär, jag vill inte behöva må dåligt längre.