Jag knäppte lite kort idag och måste visa mina charmiga men udda smilgropar ;)

Fick en klädhängare efter mormor så ny och ny är den inte men den e ny för mig :D

Vet du inte vad eller vart du ska köpa? www.beccadesign.se Tipsar jag om då,
as snygga grejer till bra pris! :D

Hallå där!
Trevligt att just DU tittade in ;) 
- Jag vaknade för en liten stund sen, ensam å övergiven. haha älsklingen måste ju gå i skolan så han tog bussen imorse stackarn. Man kunde snacka om zombie-time då! Fy fan va trött ja va när ja kliv upp å sa
hejdå :o

Dock kommer han på fredag igen så jag sa ta å städa rummet och göra iordning i husvagnen å så för som de låter ska vi leka med hanna och patric i helgen också:D

Igår blev de film mys - kollade på Real steel.
Har ni inte sett den så borde ni verkligen göra de, as bra film verkligen.
Året är 2020 och då är boxning inte längra något man gör utan de e robotar som man slåss med, tro mig den är mycket bättre än vad det låter!

Igårkväll vart de bara mys framför tvn m godis å grejer dock somnade han väldigt tidigt igår men de gör ingenting för han blir kvar hela dagen idag också eftersom han e ledig(a)
- Idag vet jag inte alls vad som händer,sånt som märks;)

 

Jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad, jag klarar inte av att förlora nån mer, speciellt inte dig.
Jag älskar dig och behöver inte höra sånt här skitsnack
Jävla fitter.

Nu har ja färga håret så de e röd/svart-aktigt men jag måste köpa ny färg imorse för min utväxt va för ljus och färgen jag hade köpt satte sig inge bra på utväxten(e orange liknande) men jag fixar de imorgon;)

Nu jävlar sitter man med färg i håret och pratar fånen, ska dock snart tvätta ur färgen, sen äta och
därefter måla naglarna;)
 - Sköt erat liv iställe för mig.

När jag var mellan 12 och 13 (bilderna till vänster) då hade jag en riktigt tjockisperiod, 
Jag var dubbelt så stor som min bästa kompis, jag vägde hela 86 kilo och de är inte lite för att vara
en tjej på bara 12(nästan 13) år.
Dock var jag längre än dom andra i min ålder men fortfarande så var jag alldeles för stor. 
- Sommaren efter jag fyllde 13 så började jag gå ner och gick ner 10 kilo.

Nu börjar ja dock bli tjockis igen men de ska ja ordna, men man måste ju samla på sig lite hull till vintern? ;)

Ikväll har de blivit mys med Otto(även känd som Josefin). Va skönt att få bara vara med henne och prata skit, äta gott å kolla på så mycket bättre^^ Saknat henne massa sen hon flyttat te östersund, man ser ju aldrig hennes face längre tycker jag:o
- med detta vill jag säga att kvällen behövdes!

Nu sitter jag hos syster min och vilar, har ont i huvet och ögonen. Är knäsvag och snurriga.
Att gå på mormors begravning var en av de jobbigaste grejerna jag gjort men jag ångrar mig inte en sekund, de var så fint! Lyckades även gråta mig igenom 1½ pack med näsdukar. Tårarna tog aldrig slut, dock fick jag några skratt också för vi den enda prästen jag inte ville att vi skulle ha. Magnus eller vad han heter, han kunde inte ens utala min mamma och mosters namn (ingrid och ing-britt) ,han stamma fram ING. RID. och ING. BRITT. De va liksom inte sammanhängande. Men de var bra endå.

Jag fick även träffa massa släktingar jag aldrig träffat, tillexempel en morbror jag vetat om länge men aldrig mött och sen min mormors bror (sista barnet av en skara på 7st, var 8 från början men hilding dog väldigt tidigt).

Saknar dig så!

Min kusin har nu gjort programmet som ska vara till Mormors begravning imorgon och detta är baksidan, känner mig så hedrad att dom tog med både texten jag skrivit och ljuset jag ritade.

Nu är de en sån kväll så tankarna tar över, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag saknar att ha nån jag kan prata med om allt och som står ut med mina klagomål, accepterar mig för den jag är och som kämpar för att ha mig kvar i sitt liv trots att jag är en svår människa att ha att göra med.
Mattias finns alltid där och han är världens bästa kille i mina ögon, så fruktansvärt underbar är han men jag saknar att ha en nära tjejkompis som man kan prata med.

Det känns som att jag har förlorat många vänner. tjejer till störta delen och de är så fruktansvärt jobbigt, jag har alltid varit den som hört av sig men jag vill inte vara det. Jag orkar inte kämpa om inte dom försöker.

Men de är väl vid dessa tillfällen som man märker vilka som verkligen ställer upp?

Nu har jag valt. Jag ska pröva p-plåster!
Var på ungdomsmottagningen förut idag och pratade med ena tjejen där och jag berättade att jag har väldigt känslig hud och grejer men hon tyckte jag skulle pröva i tre månader så så blire!;)
Hon sa även de att har man börjat fått problem med p-staven så brukar de bli mer problem så denna vecka åker den jäveln ut! Jag fick med mig emla plåster hem så kanske att man skulle ta ut den själv? ;) 

Jag blev så nervklen, min mensmage skrek efter choklad och jag hade inget så jag satte mej i mammas knä å klaga. Det slutade iallafall med att pappa gav bort sin påse med polly till mig(a)
- Dock fick jag dela med mig av dom till Mattias eftersom han inte åkte med bussen, jag klagar iallafall inte;)

Imorgon måste jag till ljusdal också, jag vill verkligen inte men jag vill heller inte vara hemma själv så de får bli som de blir. Vi hoppas på de bästa! Jag ska ju vilket all dit på tisdag också för då har jag tid på bup. :)

Hahah, här var jag inte stor. Snart 3 år sedan! 

Jag var 14 i en polares husvagn med en kille från göteborg. Jag hade pratat med killen i fråga ett bra tag,
vi hade en gemensam kompis så när han åkte upp hit och hälsa på honom så umgick jag med dom å då blev de som de blev haha. Ja, vi är fortfarande kompisar! ^^

Det känns som att Gud straffar mig.
Om jag inte mår dåligt psykiskt så är de fysiskt, de enda jag vill är att kunna leva mitt liv fullt ut.
Jag vill inte se tillbaka på mitt liv och behöva ångra saker som jag aldrig gjorde men just nu (har varit så ett bra tag nu) så känner jag mig så jävla begränsad.

- Att kliva upp ur sängen varje morgon skapar en rädsla i sig, jag är rädd för att känna mig så pass yr att jag inte kan stå utan stöd eller att behöva känna paniken smyga sig på mig igen.
Varje dag är en kamp i sig, att åka fram på affärn eller bara en så enkel sak som att gå och hämta posten är svårt vissa dagar.
Benen vill inte bära mig.
Ibland när jag bestämt mig för något, som när jag gick på gymnasiet i ljusdal tillexempel. Jag klev upp och gjorde mig klar, skulle precis kliva ut ur korridoren där jag bodde på elevhemmet. Jag kom inte längre, benen ville inte bära mig. Jag stog fast frusen i dörröppningen en stund tills jag gav upp, jag gick tillbaka till mitt rum (min trygghet) och la mig i sängen med tårarna som rullade ner längst mina kinder.
Vissa dagar är bättre dock, en annan gång när jag skulle till skolan så satte jag handen på handtaget och skulle precis öppna dörren men de gick inte. Allt stog stilla, jag kunde inte röra mig men jag kämpade mig igenom det. Jag stod kvar där ett tag och tillslut kunde jag öppna dörren, jag gick på skolan trotts att jag hade ont i magen på grund av ångesten men de handlar inte om det. Det handlar om att jag klarade det.

Men endå, jag vill kunna kliva upp på morgonen utan att behöva känna rädsla för vad som kan hända. Jag vill kunna vara spontan och hitta på saker utan att behöva tänka två gånger.

Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg fram,

 

Jag tror jag måste rensa min stackars datajävel, den e ju helt fucked up för tillfället-.-
Har jag en internet sida uppe så kan jag inte minmera den för då laggar allt fast :o jävla puppa..

Dagen har varit väldigt seg, började imorse med att mamma knackade på dörren alldeles för tidigt för att
försöka få liv i mej och mattias.
På tredje försöket (tredje dagen) så lyckades han faktiskt ta sig upp och han kom iväg med bussen.
Efter att jag pussat honom hejdå så kröp jag under täcket igen och sov några timmar till, hade kunnat sova hela dagen och mattias skulle sovit kvar där brevid mig om jag själv fått bestämma(a)

Tänkte betygsätta som senaste filmerna jag sett, 
Hunger games får 3 av 4 cupcakes! För jag blir så irriterad av att ja tycker de va fel kille som blev "vald"
Men Ted och nyaste Ice age får full pott, hahah verkligen se värda!

Sitter just nu och kollar på tv med mattias, han orkade inte kliva upp imorse heller och kl ett när nästa buss gick så var han fortfarande jätte trött så han e fortfarande kvar haha, jävla sömntuta jag är tsm med;)

Annars sitter jag och kollar på bilder ja knäppte förra vintern och längtar tills de kommer mer snö, all snö vi fick har ju smält bort nu :o

Jag skrev ju för ett tag sen att jag har börjat gjort örhängen
och sånt så då tänkte bara visa några örhängen jag gjort än så länge;) 
Vilken e finast? ^^

höhöhö blev lite fail imorse, mattias skulle med halv 8 bussen men han e ju inte den mest morgon pigga människan och mammas klocka hade inte ringt så de sluta med att mamma vakna nån minut innan halv och då va fortfarande varken jag eller mattias vaken så han är fortfarande kvar och jag klagar inte(a) Jag hoppas nästan att han missar bussen imorgon också ;)

Vi skulle iallafall gå ut och hämta posten men jag vägrar för nikita skällde som fan å mamma hörde nått gå där ute så ja törs ju fan inte gå, ja tänker inte bli våldtagen och uppäten av en älg, varg, björn, igelkott ah you name it.. Jag vill inte:(

Idag åkte jag, mamma och mattias fram till syster åh hennes nya lägenhet. Mamma fick ta med sig mattias ner te mormor för att få hjälp attbära ut saker och så men sen när han kom tillbaka till systers lägenhet så måste han gå till bussen så jag följde med dit men när vi kom fram så sa han att han inte ville åka så jag ringde mamma och frågade om hon kunde skjutsa fram honom imorgon iställe och eftersom hon sa ja så får jag ha kvar min älskling en natt till (A)

Nu under kvällen har vi bara flumma som vanligt, skrattat, myst och pratat ^^ Vi tog även in alla grejer från bilen som tillhörde mormor och där låg en klänning som mormor har haft på sig varje jul som jag kan komma ihåg från att ja va liten och den tog mamma hem bara för min skull. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag kramade om den och kände lukten av mormor. Jag hatar att veta att jag inte kan träffa henne för de gör ju att jag saknar henne ännu mera.

Men med detta vill jag bara säga att jag är jätte hungrig och ska äta nu, AWESOME!!!

Min sötnos kom igår, ja ringde han efter en stund för ja blev ju nevklen å då satt han på bussen så ja blev nöjd(A) Iallfall så blev de mys med godis å grejer framför tvn igår och idag började vi dagen med att kolla på Ted, Helt klart sevärd film!
Har även tagit hem Ice age med bra kvalite OCH svenskt tal(vi har vänta på de as länge) så de ska vi också se;)

En vecka har nu gott och idag var annonsen i tidningen.
Stolt måste jag säga att fågeln längst upp är ritad av mig!

Jag försöker att hålla mej från att klippa håret tills efter jul och om jag vill fortsätta ha långt då så ska jag de men just nu vill jag klippa mig...
Hellst så som jag hade förut med kort på ena sidan och långt på andra!

Jag beställde mer bilder förra veckan som kom igår så nu sitter fler kort på min vägg♥

Jag satt och kollade på Twillight för en stund sen på 5an ochd e va ettan.
I den så blir ju Edward och Bella kära och grejer men jag förstår inte. Jag älskar alla twillight filmerna men faan, hahah vem vill va tsm med någon som förföljer dom och står och stirrar på dom när dom sover?:o Dom e ju gulliga tsm men om man funderar noga på filmerna så e dom ju allmänt konstiga. ;)

En dålig bild på en bild jag ritade till minne av mormor, de e så jag tar itu med mina känslor. Jag ritar och skriver.
Den vuxna svanen som flyger iväg är mormor och dom 4a små ankungarna är hennes barn, min mamma, moster och mina två morbröder alltså.

Vi åkte ner till mormors rum på nyhem och skulle plocka ihop lite saker men direkt när jag och mamma hade klivit in och stängt dörren bakom oss så brast de. "Det luktar mormor" fick jag ut mellan tårarna.
Jag satte mig och kolla på lite kort och försökte hjälpa mamma att plocka ihop. Jag öppnade garderoben och såg koftan hon hade på sig sist jag var där. Jag kramade om den och då kom tårarna rullandes ner för mina kinder. En, efter en.
Den luktade ju mormor mer än själva rummet i sig..

Men iallafall, Igår kväll efter mycket om och men så kom vi hem och då kom allt tillbaka igen. Jag kunde inte gå själv för allt snurrade. Jag har aldrig i mitt liv varit så yr som igår, kunde inte ens lyfta huvet.
Jag började må illa och de kändes som jag skulle spy. jag visste vad som skulle hända men jag försökte att vara lugn men de gick inte.
Skakningarna kom och tårarna sprutade. Jag försökte att andas som vanligt så som vi pratat på bup om att jag ska göra men inte faan fick de.
Mitt uppe i allt så blev ja pissnödig men jag kunde ju inte stå själv så mamma och pappa fick ta tag i en varsin arm och stötta upp mig och leda mig till toan och sen tillbaka.
Skakningarna började lugna ner sig men tårarna fortsatte. Jag e så rädd att hamna där jag var i början, jag orkar inte börja om igen.
Paniken man får, den går inte att förklara- Jag får rysningar nu bara av att tänka påt.

En panikattack senare låg jag vaken i mamma och pappas säng i flera timmar för jag kunde inte slappna av, jag törsa inte somna för jag var rädd att inte vakna nå mer.
Jag vaknade iallafall idag och e inte alls lika yr men de kommer och går. Ska iallafall försöka duscha om en stund och försökta ta de väldigt lugnt idag.

Imorse så skulle vi ses framme hos mormor kl halv tio men allt de psykiska satte sig även fysisk så jag var yr och hade ont överallt.
Det blev för mycket helt enkelt så jag kände att jag bara måsta sova ut men kl ett så prata jag med liza och då bäddade dom ner mormor i kistan så då ville jag att hon och victor skulle hämta mig så jag fick krama om mina nära som redan var där. De gick ganska bra, jag började gråta när jag såg mamma, morbror och moster men sen när dom gick in och stängde kistan och tog ut henne till bilen bröt jag ihop. Kistan var droppen, jag visste då att hon låg där och att hon verkligen var borta.

Du ligger där i din säng, inget ont kan nu röra dig för du har nu lämnat din kropp.
Då, nu och föralltid älskar jag dig.
Tårarna rinner för dig och tankarna är hos dig!♥

Jag känner att mina inlägg har blivit väldigt deppiga så nu skriver jag om något(någon) som gör mig glad.


Mattias Lundén,
Min fina, goa, knäppa, snygga, dumma, roliga pojk♥

Jag kan fortfarande inte förstå hur jag kunde få en sån underbar människa in i mitt liv och att han sen skulle bli min de trodde jag inte men så vart det och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

-Han accepterar mig för den jag är och torkar mina tårar när jag gråter.
- Han pratar i sömnen mycket(ibland går han också).
- Han står jämt å smådansar.
-Han sitter ofta och sjunger tyst för sig själv.
-Han kysser mig alltid godnatt när han är här.
-När han skrattar så kommer inte så mycket ljud, han guppar mest.

Hahha ååh jag blir så glad när jag tänker på honom, han e ju så jävla charmig av sig och min familj älskar honom och de är ett STORT plus för mig, de är nästan ett måste eftersom jag och min familj står varandra så pass nära som vi faktiskt gör.

Jag håller på att bryta ihop, de senaste året så har många dött, Först faster sen Anders och därefter gammel moster och sen pelle, efter de även rune men ingen av dom stog mig så nära som mormor.
Mattias åkte hem idag, egentligen skulle de bli imorgon men vi prata om de igår och jag behöver vara själv just nu och umgås med min familj.

Tårarna bara sprutar, dom tar aldrig slut.
Näsan rinner och jag har ont i huvet och är så jävla trött.
Det tar så mycket på krafterna att gråta.